Det var en tidig aprildag förra året. Det var fortfarande kallt, men himlen var knallblå och solen var framme.
Jag promenerade runt i Köpenhamn och passerade över en bro. Och där såg jag vad som kanske är vårtecken nummer ett i Norden: människor uppradade med ansiktet mot solen. Längst hela broräcket satt det människor, så många som fick plats. Iklädda jackor och solglasögon. Redo för både kylan som fortfarande höll sig kvar, och för solen allt mer började ta över. Kanske allra mest redo för solen. Själv frös jag. Jag hade helt medvetet tagit på mig en för kall vårjacka, eftersom jag var redo för sol och vår.
Är inte det där en av årets bästa stunder? När de första värmande solstrålarna når oss och vi får en försmak på våren och sommaren som äntligen snart är här. Det gör inget att man fryser lite då. Jag tar gärna en lång promenad eller en kaffe på en uteservering trots att snön knappt hunnit smälta och låren och näsan blir så gott som genomfrusna. Bara jag får ha solen rakt i ansiktet.
Jag tänker att det är en symbol för något större; att vi så fort vi kan stannar upp och vänder ansiktet mot solen. Och att det fyller oss med så mycket glädje, även om vi fryser samtidigt. Även om vi egentligen vet att det dröjer innan våren är här på riktigt.
Är det inte en symbol för hoppet? När vi sitter ute och dricker kaffe trots att det är för kallt. Eller när vi byter vinterjackan till vårjackan lite för tidigt. För att vi bestämt oss för att tro på att våren är här för att stanna.
Vi behöver ljus och värme efter en lång vinter. På samma sätt behöver vi ljus och värme inuti oss när världen ibland känns som en enda lång vinter.
Ljus och värme kommer i olika former; överväldigande eller som små strimmor. Sol i ansiktet löser inga världsproblem. Men kanske är det en av alla små saker som ger oss hopp, så att vi orkar lösa dem. Även de små strimmorna av hopp är viktiga.
Vi är mitt i den där tiden av året nu. När vädret blir ljusare och varmare. När stunderna vi står där med ansiktet mot solen blir fler och fler. Låt oss hjälpa varandra att också göra världen till en ljusare och varmare plats. Låt oss hålla fast vid hoppet om livet på samma sätt som vi håller fast om hoppet om våren.
Så även om det fortfarande är kallt: gå ut och känn ljuset och värmen. Och hoppet.
